vad är detta!?

jag tänker för mycket och mitt hjärta tenderar att slå för många och hårda slag. jag tänker på människor, hur jag på senare tid fått ännu lättare att se igenom er bara jag tänker på er. jag undrar om man behöver ha ett hjärta som slår för att ha en själv som förstår. eller för att ha en själ överhuvudtaget. jag undrar varför vissa människor inte vill leva längre, igår var det en parallel klasskompis storebroders tur att göra det oförlåtliga och jag fick syn på en bild av det hela straxt efteråt och mår fortfarande illa. en död människa är inte en människa längre. och varför är sanningen så jävla hård ibland? vi orkar inte mycket mer. det ÄR synd om människan. och varför har det senaste tiden känts som att någon fullkomligen slagit sig ned på mina lungor? då och då är det helt omöjligt att andas och när det väl går så rinner mina ögon helt okontrollerat och vad fan är rätt egentligen?



välkommen in i mitt hjärta kära du.