Praktiken

Nu ska jag låta er veta mer om min praktikvecka! Följande text är utdrag från min praktikrapport.

DAG 1
"Söndagen den 17 Januari packade jag, Mirjam och mammas sambo in oss i min mammas sambos gråa Skoda och for till Vännäs, 70 mil uppåt i landet för praktik på Norrlandsoperan kommande vecka. Resan tog ungefär 9 timmar, 5 skivor, 3 radiodokumentärer, något kilo lösviktgodis och ett flertal kisspauser, sedan anlände vi hemma hos min farmors lillebrors livskamrat May där vi skulle bo under praktiken.

Vi blev visade till vårt rum och ägnade kvällen åt att fokuserade på att försöka lära känna vår värd, som jag innan dess endast träffat en gång. Den gången hade hon som många äldre gör, frågat vad för linje i skolan jag gick och när hon fick veta att det var teater så berättade hon genast att hennes dotter Maria är kostymmästare på norrlands största teater och om jag skulle behöva hjälp med något inom teatern i framtiden säkert var välkommen att ringa henne.
Sagt och gjort och här satt vi nu, jag och Mirjam, mycket förväntansfulla över vad som komma skulle dagen efter… "

DAG 2
"Måndag 18/1
Efter några timmars orolig sömn i ett rum vars enda värmekälla, dvs. ett 30 år gammalt element, hade roat sig med att knaka och braka hela natten (tills Mirjam kom på den briljanta idén att stänga av det) klev vi upp klockan halv elva.
Vi startade dagen med en brutalt stor våffelfrukost och blev sedan skjutsade till Umeå, där vår praktikplats låg. Eftersom att vi såklart aldrig hade varit där förut fick det bli så att May följde med oss in och lotsade oss upp till våningen där vår mentor, henne dotter och vår ”bas” låg. Adjö May. God dag Maria i filbunken. Smått blyga och nyfikna på omgivningen. Vi blev introducerade för kostymörerna och kostymmästarna och fick en liten rundtur på den här avdelningen av teatern. Det visade sig att vi hade kommit alldeles lägligt, det var nämligen den här veckan som de skulle börja arbeta med musikalen West Side Story och jag som själv har spelat med i den musikalen tyckte det var extra kul.

Klockan halv tre hölls det kollationering med massor av bullar, kakor, frukt, kaffe, te, saft. Det hela började med att Norrlandsoperans VD och chef Kjell Englund presenterade idén och sig själv för oss åhörare men lämnade snart över till regissören Staffan Aspegren. Staffan berättade om sina tankar om produktionen, varför han ville sätta upp den (”det är världens bästa kärlekshistoria”), hur han tänkte, vad han ville förmedla, budskap, syfte, historia och visade sedan på en exakt kopia av scenen fast i miniatyrformat. På den miniatyrscenen gick han, med hjälp av scenografen Elisabeth, igenom musikalen, dess allra viktigaste skeden med rekvisita (också den i miniatyrformat) som sedan projekterades i full storlek på en skärm uppe på väggen. Himla rolig karl tyckte vi. Själva presentationen var en show i sig.

Kollationeringen tog slut klockan fyra och där efter hölls en presentation av alla som involverade i produktionen; Skådespelare, scenarbetare, ljudtekniker, rekvisitörer, scenograf, koreograf etc. Det var ungefär 200 pers och alla hade också deltagit på kollationeringen dessförinnan. Skådespelarna placerade sig på scenen, alla Jets i musikalen på högersida och alla Sharks i musikalen på vänstersida. Sedan började namnrundan. Hej-och-hå. Alla som inte var skådespelare satt kvar där publiken skall sitta, även jag och Mirjam och naturligtvis var vi också tvungna att ställa oss upp och säga ”Hej. Jag heter Madeleine och är praktikanten här den här veckan”. Oerhörda skrattsalvor utbröt och vi kom i efterhand på att detta säkerligen berodde på ICA-reklamen som visades för några månader sedan där en utvecklingsstörd man fått jobb som praktikant. Resten av teaterensemblen presenterade sig och där efter skådespelarna.
Det visade sig att ungefär hälften av dem kom från en folkhögskola med musikalinriktning i närheten och hälften av dem var frilansare. När de praktiska delarna hade gåtts igenom förklarades det hela som över och alla arbetande gick till sina verkstäder och kontor. Jag och Mirjam följdes åt med Maria och ägnade resten av dagen åt att iaktta skådespelarnas ”provningar” dvs. när de testade alla sina kläder inför musikalen och att se på rep. Klockan 19:45 åkte vi tillbaka till Vännäs och spenderade kvällen med en 2 kilos chokladask."

DAG 3
"Tisdag 19/1
Vi vaknade samma tid som dagen innan och åt världens godaste frukost bestående av havregrynsgröt med skivad banan, kanelrostade frön, hallonsylt, sesampasta och havredryck. Klockan 12:15 tog vi bussen från Vännäs torg till Umeå. Resan tog ungefär 1 timme och bussen var av samma slag som de bussarna man åker riktigt långt med. Skönt!
Efter att ha funnit Maria i patineringsrummet färgandes en fåll till en klänning blev vi visade runt på hela operan. Hejhej alla medarbetare som stirrar nyfiket på oss. Efter rundvandringen blev vi erbjudna att se West Side Story filmen sedan 1961 och stängde in oss i en lite louge och gjorde slag i saken. Tyvärr fick vi bara se halva för filmens ägare slutade klockan fyra. Jaha, vad ska vi göra nudå? Maria var så upptagen där här dagen att hon gav oss fria tyglar att göra det som intresserade oss. Först stirrade vi när skådespelarna testade kläder, men det blev vi så fruktansvärt generade av både Mirjam och jag så vi beslutade oss att ta en sväng ned i kostymförråden.
KostymförrådEN. Tre källarlokaler fyllda från golv till tak med kläder och skor i alla möjliga material, former, färger och stilar. Vi enades direkt om att om man inte tar den här chansen att klä ut sig så som man drömde om att göra när man var riktigt lite, ja då vore man riktigt dum.
I kostymförrådet blev vi kvar i två timmar och sedan var klockan så mycket att vi beslutade oss att åka hem."


DAG 4
"Onsdag 20/1
Den här dagen började vi 09:00 så redan klockan sju steg vi upp. Man vänjer sig så lätt med sovmorgon och jag kan faktiskt leva med det, även om det är trist att komma hem klockan nio varje kväll.
Bussen gick 08:20 och naturen utanför var i det vackraste laget. Dagen innan när Maria visades oss runt så gjorde hon klart för oss att det ÄR svårt att hitta på Norrlandsoperan och det fick vi goda erfarenheter om när vi skulle ta oss till rekvisita-avdelningen den morgonen. När vi väl kom fram i alla fall så möttes vi upp av tre kvinnor varutav en började visa oss runt på deras avdelning och berätta om deras verksamhet. Jag hade aldrig anat att rekvisitan tog så stor plats som det faktiskt gör. Vi fick dessutom åka upp i en hiss som gick till en depå som ligger 35 meter ovanför scenen, perspektiv!
Vi avslutade turen med ett besök i rekvisitaförrådet där man kunde finna de mest uppseendeväckande föremålen.

När vi återvände till rekvisitakontoret så blev vi satta i arbete – vi skulle montera loss små lysrör från deras plastförpackningar och självklart var dessa väl paketerade. Lite barnarbete kändes det som men vi hade väldigt kul i alla fall. Klockan halv tolv fick vi lunch som varade i 1,5 timmar och när vi återvände till rekvisitan så tyckte vår tillfälliga mentor att det var dags att låta oss se staden. Så resterande del av eftermiddagen spenderade vi i Umeå, spatserandes gata upp och gata ned, sedan åkte vi hem."

DAG 5
"Torsdag 21/1
Sovmorgon idag igen. Hemskt skönt tyckte vi. Idag skulle vi vara med på scenen men när vi väl kom dit så visade det sig att vi hade missförstått varandra, vi och scenarbetaren Jenny. När vi kom höll de precis på att avsluta sitt arbeta med att hissa upp rånar i taket och vi blev mest sittandes och stirrandes. Men sedan kom Jenny och presenterade sig och hon berättade vad de höll på med och lät oss vara med när de testade ett pistolljud inför slagsmålscenen i musikalen.
Direkt efter det fick vi delta i ett produktionsmöte där produktionsteamet från musikalen träffas och stämmar av vad som behöver ordnas och hur långt alla har kommit. I början var det intressant men den syrefattiga luften och alla frågor som vi inte hade den minsta aning om fick både mig och Mirjam att sjunka in i en smärre dvala.

Efter produktionsmötet var det fika som gällde. Sedan började jakten på att hitta någon intressant att intervjua. Mirjam fann en mycket söt dam som hette Maud att intervjua och jag ville hemskt gärna prata med regissören Staffan, men eftersom att Staffan är en högt uppsatt man så var det inte alldeles enkelt att kommunicera med honom och ännu svårare att få en intervju med honom. Varför måste man vara otrevlig för att man har mycket status….?
Resten av kvällen spenderade vi på kostymavdelningen där vi titta på provningar eller nere i blackbox där de repade."

DAG 6
"Fredag 22/1
Sista dagen och den kändes vemodig från start. Jag har alltid haft svårt för avsked. Jag och Mirjam som har varit uppe sent bara för att det var sista natten tillsammans på länge somnar två och väcks till våra stora förvåningar av att May knackar på vår dörr och ber oss stiga upp.
Missförstånd igen. Maria hade tydligen velat att vi kom klockan nio idag med men det hade vi missat.

Klockan tio anlände vi på teatern i alla fall, båda med resväskorna i högsta hugg. En av skådespelarna ropade ”Ska ni dra nu? Tack för den här veckan det har varit trevligt att ha er här”. Vi smög runt bäst vi ville och pratade lite med alla vi hade fått besöka tills klockan ett då vi skulle vara med Anna på mask. Anna förklarade för oss om hur hon arbetade, hon var likt alla de andra arbetarna på teatern frilanserande maskör och reste därmed runt bland olika teatrar i hela Sverige beroende på vart hon fick arbete. Jobbigt, undrade vi. Nej svarade Anna. På maskavdelningen på Norrlandsoperan fann vi en hårsalong där också peruker till verkades och en smink loge. Det hela var mycket intressant och Anna tog sig verkligen tiden att förklara hur allt gick till på hennes avdelning. Mirjam och jag fann en bunt intressanta tidningar vi tittade i med de mest spektakulära sminkningar vi någonsin hade skådat, men hann inte titta särskilt länge förens klockan blivit 14:30 och den dagliga fikapausen slog in.

Mina teorier om att norrlänningar är riktiga fikamänniskor stärktes ytterligare, även om det som finns att stoppa i munnen endast är te eller kaffe så utnyttjar de sina fikapauser till fullo. Jag och Mirjam fick bevittna samtal som rörde allt ifrån drakar till bröllopsklänningar och snygga halv nakna skådespelare. Mycket roande. När fikapausen var över så återvände vi till Annas rum för att få den där obligatoriska intervjun avklarad och efter det bad jag henne klippa till min lugg som hon gladeligen gjorde, samtidigt höll Mirjam på och försöka sy på mer hår på en av perukerna Anna tillverkade. Tack för besöket Anna och tack för min nya raka lugg.
Sedan smög vi ned i verkstaden där de tillverkar all rekvisita, för vårt sista besök på alla olika yrkesavdelningar och pratade med de två männen som tillverkade alla scenografi till produktionen. Givande och privilegiet att klättra på scenografin ÄR i klass med maskeraden i kostymförrådet. Återigen kunde vi konstatera att vi hade skaffat världens bästa praktikplats. Plötsligt ser vi att klockan är kvar i fyra, dvs. en halvtimme innan jag är tänkt att befinna mig på bussen från Umeå till Dorotea. Bråttom bråttom och vi tackar alla ödmjukaste och säger hejdå. Hejdå Norrlandsoperan och tack för den här gången, säkerligen ses vi igen!"