Det är en väldigt mäktig känsla att faktiskt kunna spela en av låtarna som jag överlevde till vintern 2005 för den jag höll på att dö för då och få förklara låtens mening i en.
Det är ännu mäktigare när personen i fråga klappar en på armen och säger att han förstår.
Att få någons förståelse.
För övrigt så har det blivit November och om bara några dagar så har det blivit December också. Jag jobbar mest och när jag inte gör det så är jag med min underbara man och sover och drömmer konstiga saker och funderar över allt vi inte har till flytten och hur vi ska planera allt och hur livet kommer kännas om en månad när jag fyllit 20 år. 20 stora år. Och nej nu måste jag pussa lite på min man, men jag återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar