Höst

365 dagar är vad som ryms i ett år.

300.
60.
5.

Jag vet inte hur pass jämt fördelat dom dagarna ligger över de 4 årstiderna men någonting säger mig att hösten ofta tenderar att ta några fler dagar av sommaren än vad våren tar av vintern. Oavsett vad som pågår så går ett helt år med alla sina 365 dagar rysligt fort. Vart jag vill komma med denna virriga, irriga, Made:iga hypotes är att; Det har blivit höst. IGEN.

Dagarna börjar senare och slutar tidigare och nattluften är stundtals så frisk och kall att jag börjar fundera på om det är snöbyar som hänger ovan oss? Här om natten var det sådan otrolig dimma utanför tornet mitt att det knappt gick att skönka konjukturerna, som Fru Bergström hade yttryckt det. Och när jag tågar till min Frasse, mitt klaraste hjärta och själfrände som om bara tre dagar har flyttat hundratals mil bort ifrån mig, doftar det så välbekant på tågperongen utav hösten att jag måste ge ifrån mig en djup suck ut i det oändliga.
Jag suckar inte av irritation eller ogillan, som de flesta människor tillåter sig sucka över, jag suckar av lättnad. Lättnad att tiden faktiskt går (och jag trodde aldrig att jag skulle tycka såhär då tid som flyr alltid kännts för starkt och stort i mig) och att den här hösten kommer vara början på något av det största i våra liv.

Det känns som att vi äger den här årstiden och som att den är vår att göra vad som helst av. Vår att göra till det finaste i livet. Våren fick vi låna över en natt och sommaren tog platsen den ville ha men hösten, hösten är menad att vi ska ta för oss så mycket vi vill av på alla möjliga sätt. Och vi gör bäst i att följa den känslan också annars riskerar vi att bli lika grå som alla andra ofrivilliga höstare.

Kanske är jag obeskrivligt löjlig att förstora en av de 4 självklara tiderna på året då den alltid kommer åter men jag har kommit till insikt med att världen ligger i våra händer och är liksom hösten, vår att göra vad vi vill av och jag vill att min tjugonde höst blir början på en ny tid i mitt liv, vilket det också kommer att bli, ny alltså. För det är ett sådant annorlunda år nu, en så annorlunda tid. Jag älskar livet och tiden. Livet och tiden är i oss. Jag älskar oss, för med dej har jag aldrig ångest över allt jag inte gör som jag har tänkt länge på att göra, för du är det bästa jag vet.