Näradöden upplevelse

I natt trodde jag helt seriöst att min sista stund var kommen. Att vakna av att man hostar så brutalt att på både utandning och inandning att det svartnar för ögonen pga. för snål syretillförsel utlöser tårar och starka tillbakaresor i minnet till en svunnen tid när jag mer eller mindre bodde ute på vår ballkong nattetid.

När jag var liten hade jag pseudokrupp aka. falsk krupp som är en inflammation som angriper luftvägarna och orsakar svullna slemhinnor som visar sig i andningssvårigheter, hosta och ångest. Falsk krupp är en barnsjukdom som efter 6 års ålder brukar avta mycket eller försvinna helt. Som barn levde jag upp till alla krupp-kriterierna och jag kan nog säga att jag sovit sittandes mer än de flesta under min barndom. Vi brukade sätta upp två solstolar i mitt rum som jag sittsov på. Inte bekvämt alls. Eller så satt vi i mitt fönster och åt Tom&Jerry-kex och drack te ut i natt luften. Fast innan dess var det pappa och jag som satt på visättrabalkongen och tittade på vattentornet. Nåväl.

I natt så fick jag uppleva något liknande som resulterade i 45 minuters sömn, på hela natten. Underbart. Så idag har jag spenderat några timmar på närakuten i Huddinge för att få veta att jag har en ond infektion som angripit hela kroppen men särskilt mina nedre luftrör. Känns schönt att ha fått det konstaterat och jag är numera pillertrillARN.

Annars så fick jag ett sms idag av Felhjärtat. Yttest oväntat
"The perishers - Pills. Lycka till med ******." Vad svarar man på en sådan sak?


Och jag väntas få sovsällskap inom en snar framtid av Energispridaren. Drömmer jag?


För övrigt så funderar jag på att skaffa en till blogg, mer vardaglig och mindre känslobomb... vad tror vi om det?