En liten del av det som nu blivit passé

Johanna kommenterade för en månad sedan hur oaktiv jag har varit här på senaste tiden och jag kan inte annat än hålla med, ja jag har skrivit väldigt lite för att vara jag.

Orsaken; det finns antingen för få tankar värda att skriva ned. Eller så finns de för många tankar för att de ska kunna sammanfattas. Eller så håller min kropp på att haverara totalt och orken tryter till det mesta.. Men nu ska jag ge det ett försök till en summering på mitt jullov. Kommentarer gilllas.

Lördag 19 December
"Den här dagen för ett år sedan så fyllde jag 18". Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka till den bästa dagen i mitt liv, därför blir de första timmarna i vaket tillstånd mycket ångestladdade. Jag gråter i min säng till Thirteen med Big Star, allt känns så HIMLA jobbigt.

5 dagar tidigare har jag fått se min absolut största idol i hela världen spela, i sällskap av Felhjärtat. (Felhjärtat som envisades med att stå alldeles alldeles intill och följa varenda millimeter jag rörde mig, Felhjärtat som fattar min hand och håller den hårt från Hovet till Stockholm Södra, Felhjärtat som ber mig pussa honom på kinden, Felhjärtat som under "Varning för ras" drar mig till sig och håller mej krampaktigt fast, Felhjärtat som säger att jag gör honom tveksam och att jag är finast i hela världen, Felhjärtat som säger att han vill men inte kan, Felhjärtat som kommer dö om jag flyttar, Felhjärtat som har flickvän..)

Och det rev upp alla halvläkta sår igen. Det tillsammans med bristande engagemang från hon som brukade vara självklar får mig att snyfta på samma vis som när jag var 7 och behövde säga hejdå till pappa när han åkte till Tidaholm. Mamma ser bedrövat på och försäkrar mig om att det kommer gå över och det är väl klart att det kommer, det gör det alltid men just då är allt så brutalt smärtsamt och påtagligt. Nej jag vill inte ställa in min födelsedagsmiddag.

Linnéa ringer och lovar att hon kan komma 2 h före de andra. Älskade Linnéa. Vi röker och hatar på livet. Sedan fixar vi oss fina och undrar över hur två så fina individer kan dras till så avskyvärda män.. När klockan blir fem kommer alla mina gäster och det känns fint. Kvällen spenderas ätandes och drickandes och vi har det väldigt kul. Jag blir fullast i Sverige och avslutar natten på långpromenad runt hela Rönninge. Tack kära ni!


Malin och jag har hittat varandra på samma sätt som när vi var 14. Det är finast i världen typ.


Söndag 20 December
Min riktiga dag. Jag vaknar och måste bakisbajsa men det går såklart inte och jag får lite panik. Utanför toan hör jag hur mamma diskuterar med Jann om de ska smyga in på mitt rum och sjunga för mig nu eller låta mig sova lite mer. De beslutar sig för att sjunga nu och jag behöver skrika åt dem från toan att "HALLÅ JAG SITTER OCH BAJSAR" och hindrar dem i sista stund. När jag är klar skall jag precis ta första stegen i trappan ned när mor hojta "MEN GÅ OCH LÄGG DIG UNGE". Jag går och lägger mig igen, bredvid den ständiga följeslagerskan. Så kommer dom sjungandes och vännen reser sig yrvaket och börjar skråla med i deras skönsång. Jag är så himla outsövd och bakis, kan man flytta fram sin egen födelsedag? Nej..
Mirjam fixar min glassbomb och jag ränner runt och pysslar.



Klockan två kommer mina gäster. Det går okej ändå, men 3 timmar känns som döden i mitt tillstånd. Plötsligt får jag ett sms av någon-som-jag-fann-ett-visst-intresse-i som inte kallas Felhjärtat "Grattis På Födelsedagen :D". Glad.

När alla gått får jag och Mirjam för oss att vi skall gå av oss bakfyllan, så vi sätter av. Och dom gick och gick och gick. När vi har gått i 2 timmar så sväljer jag stoltheten och erkänner att vi är på villovägar och att jag inte har en aning om vart vi ska gå. Vi fortsätter gå på vägen som vi följt så länge - hallå, vi borde ju komma till civilisationen snart? Icke. Det enda vi kommer till är en återvändsskylt och en gigantiska järngrind med ännu större staket runt om. Skräckfilms associationerna. Snabbasnabba steg i bort. Äventyret löser sig trots allt när vi vågar oss in på en tomt och frågar människorna som bor där hur vi ska gå. Klockan halv åtta är vi tillbaka hemma. Mirjam åker hem och jag spenderar resten av min 19:e födelsedag nedkrupen under en filt i soffan.


Måndag 21 December
Jag vaknar utsövd och glad att det studande tillståndet inte är bakfylla. Svär för mig själv att jag aldrig tänker bli sådär wasted igen. Jag ska leka med Linnéa som nyligen har flyttat och får skjuts av mamma dit. Hej föräldrar som jag inte har träffat förut. Hej Linnéa. Vi rastar hunden och inspekterar det nya huset. Mamman i familjen visar sig vara mycket trevligt och plastfadern lika så. Jag känner mig välkommen.



Klockan fyra har jag tid hos min optiker så 15:37 så stressar vi iväg till bussen. Vi är lyckliga att Linnéa bor så nära staden och förbindelserna. Hos optikern går det finr och efter det så impulshandlar jag julklappar till alla jag skall fira jul med och en timme senare är vi tillbaka där vi startade igen. Tösen behöver packa upp och jag förstår snart att jag bör åka hem och göra det motsatta - packa ned, jag åker ju faktiskt till Norrland imorgon. Sagt och gjort. Kvällen spenderas med näsan i resväskan, det är 14;e gången i år som jag packar den och jag mitt engagemang är inte så existerande.


Tisdag 22 December
Norrland here i come. Pappa kommer och hämtar mig 45 minuter efter avsatt tid, i de 45 minutrarna är jag ute i det fina vädret (gnistrande kyla så allt blir mer eller mindre kristall-likt) och fotar vårt hus.


Sedan börjar resan uppåt. Det går väldigt trögt och jag har ont i magen. Stundtals läser jag högt ur "Från Skåne", stundtals sover jag. När klockan är halv åtta är vi framme i Sundsvall där vi skall övernatta en natt. Middag på McDonalds och sedan teve tills syster somnat. Det känns fint att vara påväg men samtidigt så har en slags oro byggt bo i hjärteroten och den försvinner inte med mina Lucky Strike. De spelar Sofia Karlsson non stop i hotell-lobbyn. Jag dricker mängder te och efter min sista rökpaus stormar jag in i rummet och gormar "MEN VARFÖR SKALL DET BEHÖVA VARA SÅHÄR DÅ, OM ALLT TVÅ MÄNNISKOR EGENTLIGEN VILL ÄR ATT HA VARANDRA?!?!?". Pappa fnissar åt mig men håller med. Sömnen kommer alldeles för sent.




Onsdag 23 December
Vi vaknar halv nio av pappas alarmsignal på mobilen och jag skuttar in i duschen. Segt och för lite sömn. Sedan äter vi en mycket god frukost, gör oss i ordning, chechar ut, får en julkorg av personalen och klockan tio är vi på väg igen. Det dåliga vägunderlaget har orasakat många bilar på fel ledd av vägen och med nosarna nedåt. Efter Sundsvall somnar jag som en sten och blir sovandes i 2 timmar. När jag vaknar har vi 10 mil kvar och skall rasta på en mack, gårdagens magont är tillbaka så jag röker inte överhuvudtaget.
Runt tre rullar pappas vita volvo in på farmors gårdsplan. Vi välkomnas gott och jag känner mig smått blyg, jag har ju inte varit här på 1,5 år. Jag inspekterar huset noga och konstaterar för mig själv att "ja, det förändras lite varje år". Som jag hatar förändingar, här ska se ut precis som för 10 år sedan. Ibland hatar jag även att växa upp och åldras, för då måste alla som står mig nära också göra det. Lillasyster är speedad och följer mig nästan överallt. Jag har lågt blodsocker och fräser på henne. Förlåt. Middagen som serveras onådigt tidigt (det är så de gör där uppe) består av vegetarisk gnocchilåda. Sallt.

Kvällen spenderas framför datorn. Jag känner mig ledsen i hjärtat som jag gör för ofta numera på natten. Jag har slagit mig ned i det nedre vardagsrummet, dom har 1 på övervåningen med, och mitt enda sällskap är min farbror som ser på någon torr actionrulle och katten. Där sitter jag i den nya beige soffan och studerar granen i hörnet vid kakelungnen. "Imorgon är det julafton". Ingen julstämning överhuvudtaget och inte heller någon motivation. Alls. Men så plötsligt börjar någon högst oväntad att skriva till mig på msn. "Vad händer i jul, fina människa?". Jag blir så paff att jag håller på att skrika rakt ut. Det gör jag inte, istället börjar en 3h lång konversation oss två emellan där vi diskuterar allt ifrån försummade vänskaper till ogillan mot julen. Han är sig lik och ensamheten som tidigare kändes så brutalt är mindre brutal. Energispridare. Tack.




Torsdag 24 December
Pappa väcker mig tio och tycker att jag skall komma ned och äta frukost så farmor skall få en chans att plocka undan innan hon "går i spinn". Först blir jag morrig och tycker att jag kan plocka fram allt igen om det är så viktigt med ett rent bord men så kommer jag på att det är julafton och vi såklart skall äta frukost alla tillsammans. Farmors risgrynsgröt smälter på tungan och fixeringen vid konstiga koncistenser som jag tyvärr dragit på mig på senaste tiden påminner om Felhjärtat. Ajajaj. Efter frukosten beslutar jag och lillasyster oss för att ta en promenad i vackra landskapet, eller okej hon tvingas med av pappa. Norrland är blande de finaste jag sätt i naturväg. Vi går en lite slinga som tar 3 gånger så lång tid än vad den borde eftersom att vi båda har med oss kameror och behöver föreviga nästan varje sekund. Lillasyster viker av när vi kommit ut på landsvägen igen men jag fortsätter ned om sjön. Vilket underbart väder!!

När jag kommer tillbaka till farmor så duschar jag och sedan är det gemensamt fika som gäller. 12 sorters kakor är inget man klagar över. Fram till klockan är tre så pluggar jag på min Svenska-uppsatts och när jag slutar med det så tänker jag se på Kalle Anka. Jag är dessvärre för sentimental för det så jag springer upp istället och ser på Anna Ankas Jul. Efter tevetittandet så äter vi julmat och därefter upptäcker jag 3 obesvarade okända samtal. Har Mange ringt mig? Nej men Energispridaren har. Jag får en brutal chock när han svara "eh ah hej det är ******" men blir samtidigt väldigtväldigt glad. Vi småpratar om vad dagen bjudit på hittils och lägger sedan på med "Vi hörs på msn ikväll". Jag känne mig ännu mindre ensam och ångesten som höll på och lurpassade på mig är som bortblåst.
Ut i kylan och beskåda varmluffts ballong. Sedan öppnar vi paket och där efter eldar vi upp paketpapper på gården och sedan fortskrider kvällen som vilken som helst. Presenten som berörde mest var ett halsband som tydligen gått i många generationer.

På kvällen pratar jag med min farfar som till min stora sorg blivit gammal på äldre dar. Nu sitter han mest tyst vid sin sida av bordet och stirrar. Han förklara att ett av hans ögon inte är som det brukar vara, därför blir det så. Det är inte okej iallafall tänker jag. Mina älskade mor och farföräldar får aldrig försvinna. ALDRIG. Jag studerar farmors änglaspel som hon fått i julklapp och förklarar min fascination över dem.. snart har farmor hämtat två till och erbjuder mig ett av dem. Jag tänker att detta ska stå på vårt köksbord när vi flyttat ihop jag och Mirjam.



Jag sällskapar med farmor och Magnus på undervåningen när de kikar på teve. Själv deltar jag inte särskilt i tevetittandet utan pratar med Energispridaren. Ikväll är våra konversationer mycket mer allvarliga och han gör något jag aldrig trott att han skulle våga - pratar om det förflutna och erkänner mig vara en av de som står honom närmaste om hjärtat. Jag lättar några centimeter från soffan och måste springa ut och röka med den jättestora uppblåsbara snögubben som pappa parkerat utanför dörren. Dagen avslutas klockan 03:00 och jag är glad.




Fredag 25 December
Jag vaknar med magont och beslutar mig för att ta en raskpromenad väst i byn. Jag går i 1 timme och när jag är tillbaka så pluggar jag det allra sista. Efter middagen vill pappa titta på kort med mig från förr i tiden och det gör vi. Evelina studsar upp och ned bredvid och har rätt tråkigt medan jag förbluffas över tiderna som varit. Det händer inte mycket under dagen men det är trivsamt iallafall. Det är så allt sker här uppe. Jag röker lite då och då och ligger på sängen med datorn då och då. Kvällens konversation blir inte lika spännande men jag är glad att vi funnit varandra igen.




Lördag 26 December
Manges sista dag hos farmor. Jag börjar dagen med att bli bråkad på av pappa. Arg och ledsen ger jag mig ut på landsvägen. Den här dagen går jag öst i byn men inte lika långt. När jag är tillbaka så pluggar jag lite och sedan går dagen utan att jag riktigt är medveten om det.
Mitt i natten får jag sms av Felhjärtat "Är du vaken?" skriver han. Jag somnar ifrån det och förblir ovetandes om vad han hade på hjärtat, men och andra sidan så gäller det för det mesta oftast samma sak när han smsar mitt i natten lördagsnätter.

Söndag 27 December
Mange åker halv nio. Jag vaknar tio. Jag hinner inte säga hejdå. Jag beslutar mig att det skall bli en riktig slappdag därför boar jag ned mig under två filtar i vardagsrummet och skiter i promenaden. Jag kikar på alla möjliga filmer tills klockan är tre och man måste vara lite social. Jag och Evelina fortsätter vårt teve-maraton med "Rosa the movie" tills det plötsligt blir kolsvart i hela byn.

Strömavbrott pga förfrusna el-ledningar. Så himla mörkt och kallt har jag inte upplevt Norrland förut. Evelina drar paniken men jag känner skräckblandad förtjusning. Vi tänder ljus överallt och äter i mörker. Sedan börjar väntan - i 3 timmar är vi utan ström. Tristessen leder till att jag lägger mig och sover. Självklart kommer den tillbaka just när jag somnat. Resten av kvällen sitter jag på övervåningen med datorn, min tevevän har ju åkt hem.


Måndag 28 December
Jag vaknar och känner mig stressad. Stressad över att det är sista dagen hos farmor och att mycket skall hinnas med idag. Standardfrukosten bestående av tunnbrödsmacka med kaviar och sedan röka och där efter in till Dorotea för att förbruka presentkortet pappa gav mig julklapp på Nennas. Jag hittar ett par örhängen och en näsplupp. Hälften av summan på presentkortet alltså, resten får jag lov att växla in bara för att det är en sådan liten butik och för att den ligger så off. Sedan kommer farmors vän Iréne och vill ge mig ocg syster varsit par tofflor som hon tillverkat. Tack kära du. Sedan drar vi vidare på byn. Jag går in på Röda Korset och försöker finna något fint åt Mirjam och det är som jag alltid hävdat - det är på de små butikerna som ligger minst centralt som man finner de flesta fynden.

När vi kommit hem från Dorotea så bestämmer jag mig för att vara en bra storasyster och tar därför med mig Evelina upp i skoterbacken bakom farmors hus. I 20 minusgrader gör vi tappra försök att åka i den jättelilla pulkan som funnits sedan jag var väldigt liten. Det går sådär och efter 30 minuter kan jag inte känna mina fötter och säger att vi skall sluta. Smått besviken liten syster som sedan lovas en tur på den lila sparken som står på ladugårdsvinden. Barndommen hugger tag i mig när vi susar ned för backen mot landsvägen. Jag önskar att Evelina fick uppleva allt jag någonsin upplevt där uppe. Norrland har format mig mycket.

Resten av dagen pysslar jag på med lite vad som helst. Jag tycker det känns sorgligt att behöva åka hem och har behov att umgås med farmor så mycket som det går. Runt tiosnåret får pappa ryck och inleder den gemensamma storpackningen. Sedan sitter jag vid datorn och Energispridare skriver att han ser fram emot onsdagen så vi skall leka och att han blir mycket lycklig vid den tanken. Jag blir lycklig av att veta att han återvänt in i mitt liv.


Tisdag 29 December
Brutal kyla uppe på vinden där jag sovit alla dagar här och termometern visar -27,9. Idag är det dags att åka hem så klockan halv nio blir jag väckt. Ned och duscha och packa ihop neccesären. Sedan äter alla frukost tillsammans och farmor påpekar ledsamheten över att vi behöver åka hem. Jag vill inte höra för jag är så himla känslig för avsked och separationer. När jag var 10 hade jag en "Mina Vänner"-bok som jag lät farmor skriva i. I den boken fanns en fråga som löd "När gråter du?" farmor svarade "Mitt hjärta gråter alltid när du åker hem". Sedan var det jag som grät brutalt över det hon hade skrivit. Min farmor har alltid stått mig nästan närmast av mina släktingar och jag älskar henne obeskrivligt mycket.
Jag erbjuds att få röka inne, under spisen, för att det är så kallt ute men jag som vill ta en sista sniffa av Avaträsk för den här vintern vill hellre stå utomhus. En av de vackraste mornarna jag fått uppleva. Det är så kallt ute att snöflingorna har som frusit i sig och nu ligger som lager på lager på varandra.
När klockan är tio sitter vi i bilen och är påväg hemmåt. Resan tar 9,5 timmar och i Södertälje möts jag upp av mor. Hejdå och tack för den här resan! Mirjam kommer på kvällen och vi är lyckliga att få träffas igen. Rökning i fönstret.

Onsdag 30 December
Jag vaknar allt annat än utsövd när klockan ringer 12:00. Mirjam undrar om jag är förväntansfull men jag är mest neutral. Idag ska Energispridaren komma hem till mig. Det var 4 år sedan vi var hemma hos varandra sist.
Klockan 14:56 står jag vid Rönninge station och låtsas som att min lugg är för lång för att jag skall märka mannen jag väntar på. Den är för lång men nog ser jag honom alltid. Kramkram och sedan hem till mig. Eftermiddagen blir kväll och vi socialiserar med päronen, pratar på mitt rum och ser på film. Det känns fint och vi är nog lika lättade båda två över att det går så naturligt att ses igen. När klockan är tio så vill mannen ta bussen hem och vi säger adjö. Jag ringer Malin som spontanåker till Rönninge för att leka med mig hela natten. Lycka och nagelfix och massa röka och ansiktsmask och förväntningar inför morgondagen.

Torsdag 31 December

Malin åker runt elva och två timmar senare ger jag och mor oss iväg till Skärholmen för införskaffning av strumpbyxor, självhäftande bh, armband till kvällens klänning, drickbart och julklapp till Jann. Klockan fyra anländer vi i hemmet igen och har lillajulafton. Tekniknörden i familjen har införskaffat en fjärrkontroll med pekskärm, en foto-grej och störst men absolut inte minst - ett Nintendo Wii. Lyckan är total och jag pussar på kartongen och strålar och lättar en smula från soffan.

Mirjam kommer runt sex och vi är peppade inför kvällen. Rökning och vin och asgod pizza med resterande innevånare i huset. När klockan är 21:47 så tar vi tåget till staden där nattensfest är. Vi ska hem till Lydia och bussförbindelsen är inte riktigt okej så vi GÅR från ringen till Åsögatan ungefär, däe möts vi av en kärleksfull Malin som är småhög på värktabletter pga. Migrän. Väl inne krånglar vi lite i den lillalilla hallen och försöker sedan vara lite sociala med allt folk som vi inte träffat på. Jag har med mig "relax"-vin som är lika lättdrucket som saft och Mirjam dricker champange och vi röker i köket där man får röka inne. Helt plötsligt står vi i vardagsrummet och inspekterar en bokhylla när någon-som-jag-fann-ett-visst-intresse-i plötsligt "låtsas-skrämmer" mig och klappar mig på luggen och säger "fiiiin".

Kvart i tolv kommer nån på att eftersom att vi är 50 pers MINST i lägenheten så borde vi försöka komma iväg ut nu. Det blir ett himlans buffande och knuffande och hej och hå men tillslut kommer sig alla ut iallafall. Vi börjar gå någonstans som jag inte vet vart det ligger. Jag får smaka cigarr och blir strängt tillsagd att INTE ta halsbloss. Jag vågar knappt blossa överhuvudtaget. När klockan är tolv ser jag upp i himlen och håller Mirjam i handen. En tändare lånas ut och kanske är det som jag tror - att någon också har i bakhuvudet vad jag har i bakhuvudet. Eller icke. När alla raketer som någonsin blivit tillverkade avslossats och jag vid ett tillfälle fått gömma mig i rädlsa att någon skall skjutas sönder av raketer när han närmar sig en jumboraket nästan helt i fel tidpunkt så går vi tillbaka till Lydia's. Där får vi stanna till klockan blivit tio i två sedan drar vi vidare till Morten, som får ett nytt smeknamn, nämligen Morran. Hos Morran slår jag mig ned vid bordet med någon-som-jag-fann-ett-visst-litet-intresse-i och inleder ett samtal på pure norrländska. Vi har himla trevligt medan alla omkring oss stirrar konstigt och ifrågasätter varför vi snackar som vi gör.. dom förstår ingenting enas vi om. Sedan blir det äventyr på ballkongen och sätta plåster på mitt skadade finger och allmänt välbefinnande tills klockan slår tjugo över sex och jag och Mirjam åker bussen till Klas där vi är förväntade att sova.

Mycket fin nyårsafton som faktiskt lyckades slå föregående med hästlängder.

Fredag 1 Januari

Nytt år, ny start!

Vi inleder det nya året med att sova till klockan 13:30, jag och Mirjam. När vi båda blivit mindre olevande så tassar vi upp och hälsar på våra värdar - Mirjams syster Märtas pojkvän Klas och hans vän som jag inte minns namn på, och sedan går vi iväg och köper kakor (och frukost). Det allmänna tillståndet som råder är segt men jag är mycket glad över vad som hänt för bara 12 timmar sedan. Fånleéndet. Sedan blir det bakisbajs och Mirjam busar med mig genom att föra in diverse saker under toalettdörren. Klockan fem är vi tillbaka i Rönninge och bestämmer kvickt att vi inte kan lämna varandra ännu. Det blir pasta och pesto och resten av kvällen sover vi på min säng.

Lördag 2 Januari
Sushi-time! Jag och Mirjam vaknar och är lyckliga över att vi inte är bakis längre. Herregud så fint och sedan åker jag till Linnea för vi ska göra sushi idag och Mirjam åker hem. Anländer hos Linnea runt tre och vi börjar dagen med te så att det nästan sprutar ut ur öronen. Linneas mamma håller på att packa upp de sista med kökartiklarna och jag agerar kompost och tar emot allt som hon anser vara oätligt men som jag äter minst varje dag. Hej och hå.
När klockan är fem så tar vi itu med den råa fisken och det vita riset. Eftersom att jag aldrig har gjort detta förut så kan det hända att jag kanske smetar på lite för mycket wasabi på rullarna så att säga.. Jag och Linnea diskuterar nyårsafton och lusten vi har att gå ut idag, så kommer vi på att "jamen visst, ut ska vi!". Vi får vin av mamman och Maten spisas av hela familjen + mormor'n och jag. Väldigt gemtyligt och familjekänskan påminner om något som gick förlorat och jag känner mig lika välkommen som sist. Som den sociala individ jag är så vill jag alltid också bekanta mig med vänners familj och fastnar alltid för en viss sorts familj. Detta är en sånn.

Efter middagen så klär vi upp oss, dricker lite mer vin och tar bussen in till Södertälje, bara för gamla tiders skull skrattar vi men egentligen vet nog båda att vi gör det för att vi är så himla nyfikna på om det är vad det var för 7 månader sedan..
Vi kliver in på CP och alla gamla intryck från förr kommer som en tsunamivåg över oss. Detta är so not okey. Vi ser fler vi känner igen och beslutar oss för att "NEJ vi trotsar kylan och skyddar oss från alla utomhus". Vad dumma vi måste se ut. Plötsligt kommer jag ihåg att Malin också ska ut idag och snart är det bestämt att vi åker och leker med henne + Issa + Mia som befinner sig på Söders Hjärta. Innan vi anländer hinner vi med ett äventyr på Stockholm Södr som involverar ex antal mörka människor, en dyr toalett och afrikansk-afton. Haha. Den som undrar får fråga.

På Söders Hjärta dricker vi gratis för att Mia känner en bartender och sedan HUXFLUX så kommer någon-som-jag-fann-ett-visst-litet-intresse-i och hela kvällen blir varm och fin och jag behöver skriva i min agenda om alla fina meningar som sägs. Nöjd och klockan är 5 när jag efter att ha haft en brutal efterfylla somnar hemma hos Malin med Linnea.

Söndag 3 Januari

Klockan tolv vaknar jag och kittlar Malin under foten. Jag är superpepp sedan gårdagen men samtidigt ganska brutalt bakis, IGEN. Det åks tillbaka till Rönninge vid två och vi säger "hej vi ses ikväll" för det gör vi faktiskt. På kvällen får jag besök. Alla är jättesega och jag känner mig som världens sämsta värd. När de går hem klockan halv somnar på fläcken.

Måndag 4 Januari

Känslan som infinner sig i hela kroppen när jag väl vaknat denna dag går att likna med den-där-gången-hösten-2008-när-jag-stampade-sönder-nåt-i-en-sandlåda. Att sova är inte lätt men när väl klockan slagit efter nio på morgonen så går det väldigt bra uppenbarligen..
Linnéa och jag skall ha officiel plugg-dag så jag packar ned min datorklump i väskan och tigger mig till skjutsen till Östertälje. Jann ställer upp och vi blir 15 minuter sena (jag måste sluta tro att jag är snabbare än vad jag är).

Hemma hos Linnéa är det endast vi två och hunden Bayley. Pluggandet går inte särskilt bra så vi kollar på musikal tills jag tar mina lurviga och drar iväg till Energispridaren istället.

Det är första gången jag är hemma i hans nya hus därför är jag mycket blyg inför familjen (hej pappan som jag alltid vart lite rädd för) och vågar knapt sitta på hans säng.

(Tänk om jag är för mycket? Tänk om jag beter mig konstigt? Vad ska han tycka om mig egentligen?)

Massa tankar som låser in mig i sig. Rummet är litet och mörkt men jag trivs väldigt bra. Det känns som isolerat från omvärlden och jag tänker att "här skulle jag kunna sitta en lång stund". Vi pratar och jag stirrar på allt som finns att stirra på där inne och sedan ser vi på världens obehgaligaste film, på min begäran dessutom "The Exorcism of Emily Rose". Precis när den är slut vet jag vad jag just har utsatt mig själv för men det är liksom försent senare den dagen då jag ska sova.
Mannen är hungrig och jag vill ha te så vi tassar upp till övervåningen och fixar. Och bara för att jag låser mig så brutalt så blir jag väldigt fnissig och råkar kasta te på fel plats och ser troligtvis mycket dum ut när jag står där och fånler åt vad jag precis åstakommit, men han skrattar också så kanske är det okej. Plötsligt så bestämmet han att vi ska ut i vardagsrummet där de andra sitter och jag vill bara sjunka genom marken. Pojkvänner och ex och familjer och exfamiljer får mig att kallsvettas. Hej och hå lilla familjen här kommer en främling och hälsar på.

Nåväl. Kvällen löper på bra och inte förns klockan är elva så följs jag till bussen där vi skriver på busshållsplatsglaset och jag är glad att han vill vara med mig och säger att vi ska ses snart och jag lättar lite från marken och han ler och vi kramas länge och så kommer bussen och när jag kommit hem får jag ett sms om att han blivit helt lycklig i hela kroppen när vi sa hejdå, över hur fint vi hade det, att han sprang hela vägen hem. Nöjd.

Tisdag 5 Januari
Förkyldningen som jag misstänkte dagen innan blommar ut och jag spenderar hela dagen under filtar i soffan.


Onsdag 6 Januari
Mirjam är tillbaka efter hennes skidresa och vi ska trottsa mina baciller och gå ut med Malin & Co i Stockholm. Jag är väldigt seg och mår egentligen inte alls bra men efter som att någon-som-jag-fann-ett-visst-litet-intresse-i ska dit så tvingar jag mig själv att peppa.
Kvällens ställe är BabaSonic. På vägen in dricker Mirjam Ouzo och jag fnissar elakt åt henne för det är ju så brutalt äckligt och hon håller på att dö vid varje klunk att hon sedan får för sig att vakterna kommer visitera henne på den och hon lägger den i strumpbyxorna och den smiter och lägger sig nånstans där man defenitivt inte vill ha en glasflaska - det gör inte saken mindre kul.

På BabaSonic stannar vi till ett, sedan är jag helt slut och the party pooper. Förlåt flickor. Vi tar nattbussen tillbaka till Rönninge men tvingas gå av någonstans mellan älvsjö och huddinge för att den där ouzon inte vill vara kvar i Mirjams mage. Rätt lustigt tycker jag när hon springer iväg och ger mig stränga förmaningar att inte följa efter. 15 Minuter senare är det inte lika lustigt. ÅH VAD GÖR VI HÄR?! 45 minuter tills nästa buss och min feber bränner bakom ögonlocken. Då kommer den fulla vännen på den brilianta idén att lifta och finner en polsk snickare som skjutsar oss till Tumba. Jag är livrädd ungefär hela tiden och tror att han ska kidnappa oss och göra oss till horor där han kommer ifrån. Mirjam bryr sig inte. Men vi överlevde och i Tumba åker vi taxi till Rönninge och i Rönninge äter vi pasta och pesto igen och sedan sover vi till ett.


Torsdag 7 Januari
Wii-Maraton i Rönninge med mor, jann, far och Lena med onda hjärtat


Fredag 8 Januari
Jag har hostat hela natten och stört både mej själv, Mirjam och Lena. Inte pigg, men det tänker jag inte bry mig om idag för Energispridaren ska komma på besök. Klockan fyra dräller han in och jag har precis hunnit platta min lugg och brostat tänderna. Fina vän som kramas länge i min hall. Upp på mitt rum och och dricka te och prata och sedan testa vårt Wii. Jag måste sluta inbilla mig att Wii är en icebreaker.. inte riktigt va. Iallafall inte med nån som är brutalt genomdålig på det - jag alltså. Sedan äter vi mat och är sociala och flera gånger är jag på väg att krama mannen som om det vore den naturligaste saken i världen, som vi brukade stå för flera flera år sedan när jag gjorde pannkakor.. men det här ÄR ju inte 2005 och vi är inte kära i varandra.

Vi ligger på min säng och stirrar i mitt tak och så börjar han plötsligt berätta om vad som gör ont i hjärtat och blir sådär tyst och tom i ansiktet och jag blir ledsen av att se honom så och vill bara kramas ännu mer. (MENJAGVÅGARJUINTE). Istället frågar jag om han håller på att dö och hon säger nej och jag frågar om han minns colaburken jag fick en gång i tiden som sa KLICK och han minns och jag frågar om jag får visa den och han är positiv till det så vips sitter vi där med min minneslåda och hans kuvert och han ler och jag skäms men de är samtidigt väldigt fint. Och sen äter vi äppelpaj och tjugo över tolv åker han hem och det känns fint.

Lördag 9 Januari
Mamma och jann ska iväg till vänner och äta mat på kvällen och jag vill inte vara ensam hemma efter filmen måndagen innan så jag sticker iväg till pappa och sover där och ligger på hans säng hela kvällen och hostar.

Söndag 10 Januari
Segdag hos pappa med pulvermos och dator.